Henrik D.A. Broberg

Konsensualavtalet är den avtalstyp som Avtalslagen reglerar och som kännetecknas av en samstämmig viljeförklaring som kan ske genom såväl muntligt som skriftligt och på ett formlös sätt. Det sker alltså genom utväxlande av meddelande s.k. anbud och accept (vilket jag avser att behandla vid senare inlägg). Ett exempel skulle kunna vara ett bodelningsavtal.

Förutom att man är överens krävs det att parterna är behöriga och innehar rätt att rättshandla. Man kan t.ex. inte ingå bindande avtal för en tredje person om man inte innehar behörighet för detta.  

I Sverige råder det relativt stor avtalsfrihet och skapar, i och med det, möjligheten att avtala om hur avtalet skall ingås.

Henrik D.A. Broberg

Då Avtalslagen i sin beskrivning även lyfter fram andra rättshandlingar - Lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område kan det vara på sin plats att belysa detta begrepp och kort beskriva vad detta omfattar.

Ett avtal kräver i regel en "accept" för att det skall kunna defineras som avtal. Accept - ett godkänande! Andra rättshandlingar är dock sådana där en accept (godkänande) inte är nödvändigt. 

Dessa rättshandlingar är oftast en följd till ett redan ingånget avtal mellan parter och det kan t.ex. vara en fordran, frånträdelse från avtal (avtalshävning) eller reklamation. 

Vad som utmärker dessa rättshandlingar är att de kan göras gällande även utan att mottagaren accepterat dem.

Henrik D.A. Broberg

Det finns ingen definition om vad ett avtal egentligen är inom vare sig Avtalslagen (AvtL) eller någon annan lagtext.

Men rent allmänt anses ett avtal vara en rättshandling som ger upphov till dubbelsidiga förpliktelser och rättigheter. Så sker t.ex. vid ett köpeavtal där säljaren åläggs en förpliktelse att leverera en vara och en rättighet att uppbära betalning. Å andra sidan åläggs samtidigt köparen en skyldighet att betala och en rättighet att utfå varan.

Men även ensidigt förpliktande rättshandlingar kan utgöra avtal. Ett borgensavtal där en person går i borgen för en annan persons skuld, ger ju inte borgensmannen några rättigheter utan enbart skyldigheten att svara för en annan persons skuld. Samma sak gäller för gåvoavtalet, inte heller här erhåller givaren några rättigheter.

En mer korrekt definition än att avtal är en rättshandling som leder till ömsesidiga rättigheter och förpliktelser vore, att som avtal ange rättshandling som fordrar accept från en bestämd adressat. Alltså att mottagaren av rättshandlingen skall utgöras av en i förväg bestämd person som godtar avsändarens rättshandling.

Henrik D.A. Broberg

I allmänhet kallas Lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område för AVTALSLAGEN (fortsättningsvis AvtL). Lagen i sigsjälv anger redan i titeln vilka begränsningar som finns för lagens tillämpningsområde.

Vad som ingår i på förmögenhetsrättens område står väl, när det gäller kärnområdet, ganska klart. Häri ingår sådant som rör hur egendom kan utnyttjas och omsättas på annat sätt än genom arv och testamente.

I princip kan sägas att förmögenhetsrätt innehåller regler om överlåtelse av egendom, oavsett om det är köp, byte eller gåva, samt hur egendom kan utnyttjas. Lika klart står väl att rättshandlingar och avtal som sker på t.ex. processrättens område inte omfattas av lagen. Mer problematiskt blir det när man närmar sig förmögenhetsrätten ytterområden. Vissa inslag i t.ex. familjerätten kan ha stark förmögenhetsrättslig prägel, såsom avtal om underhållsbidrag och bodelningsavtal mellan makar, och leder till att AvtL regler skall tillämpas.

En fråga som brukar komma, är om AvtL trots sin ålder kan tillämpas på avtal som ingås över Internet? Svaret är helt klart JA! det kan den.

Avtalslagen är teknikneutral i sin utformning varför den kan tillämpas oavsett vilka tekniska hjälpmedel som används vid avtalets ingående. Vidare finns det idag ingen annan tillämplig lag som reglerar hur avtal ingås varför avtalslagen måste tillämpas även på Internet. Den enda begränsning som finns är den territoriella, AvtL gäller för svenska avtalsparter och kan som regel inte tillämpas om någon av parterna är utländsk, såvida inte avtalet ingås från ett fast driftsställe i Sverige.

AvtL 1 kap (1-9 §§) är dispositiv lagstiftning, varför det är möjligt att avtalsvis överenskomma om att andra regler för avtalets ingående skall gälla mellan parterna.

Länk till Avtalslagen finns HÄR (länk till Notisium)

Henrik D.A. Broberg

Dagligen ingås ett mycket stort antal avtal av de mest skiftande slag. Det kan vara allt från ett enkelt köpeavtal som t.ex. en kopp kaffe vid ett kafé eller en (1) liter mjölk från matvarubutiken. Men det kan lika väl röra sig om mycket komplexa avtal som t.ex. stora entreprenadarbeten som sträcker sig över olika länder.

Det finns ett stort antal avtal som påverkar våra dagliga relationer till andra personer och avtal som samhällsföreteelse påverkar oss dagligen, oftast utan att vi reflekterar över dem. 

Som exempel kan vi ta följande: när jag vaknade upp i morse i mitt hus (belånat av banken), när jag tände lyset och satt på kaffekokaren, vilket möjliggjordes genom ett tidigare tecknat avtal om leverans av elektrisk ström.

Efter frukosten, som tillagats med matvaror som jag, genom ett köpeavtal inhandlat från mataffären, gick jag ut och satte mig i bilen för att förflytta mig till min arbetsplats, vid en hyrd lokal. 

I dessa situationer är det väl sällan vi mer noggrant reflekterar över vilka mekanismer som föranleder ingående avtal och som därigenom bundigt upp parter emellan.

Men avtal kan även betyda problem med stort "P" när en motpart inte fullgör de skyldigheter hon förpliktigats genom ett avtal.

Av de många tusentals olika avtal som ingås varje dag är det dock (och som tur är) endast en ytterst liten andel "avtal" som leder till problem.

Men när en motparten inte uppfyller sina avtalade förpliktelser på det sätt som vi förväntar oss kan detta orsaka betydande, såväl ekonomiska som personliga problem.

Det bästa torde naturligtvis vara att man, redan vid ett ingående skede, innan avtalsslutet kunde reglera samtliga frågor och situationer som skulle kunna uppkomma. Men detta är tyvärr, näst intill, en omöjlighet.

Genom att förhandla och skriva ner alla potentiella risker och problem som kan komma att uppstå skulle föranleda till mycket omfattande pappersarbete därjämte både oekonomiskt och tidskrävande på ett sätt som svårligen skulle kunna motiveras.

Vad som däremot ÄR  möjligt är att reglera många faktorer som anses vara typiska för avtalssituationen.

För att försöka förebygga och undvika avtalsrättsliga problem är det vanligt förekommande att man,  åtminstone vid betydande avtal, kontaktar en jurist eller advokat för konsultera riskfaktorer och/eller försöker finna lösningar som kan gagna bägge parterna inom avtalsförhållandet. - Det bästa avtalen är nämligen då bägge parterna anser sig själva som vinnare! 

Tyvärr är det så att i allt för många fall är det vanligt att en underlägsen part (konsument eller småföretagare) helt förlitar sig på motpartens sakkunskap eller dennes jurist angående avtalets utformning, innehåll och riskfördelning. Man sätter tillit till motpartens godavilja.

Detta kan så klart "i vissa fall" motiveras ur en ekonomiska synvinkel, då juridisk konsultering skulle bli för kostsamt i förhållande till vad parterna avtalat om. 

Ett sätt att undvika problem är att själv ha viss grundläggande kunskap i avtalsrätt. Många problem kan faktiskt undvikas genom att man inser var problem kan komma att uppstå och vilka möjligheter som står till buds för att förebygga eller, i vart fall, lindra verkningar av motpartens agerande.

Av denna anledning skall jag, framöver och i mån av tid, försöka behandla vissa frågor som rör avtal och avtalsrättsliga förfaranden.

Henrik D.A. Broberg